Ni kan vara lugna: Sombrerosäsongen är säkrad.
Har kollat in vågrapporten, ser tamt ut. Blir nog ingen surfing idag heller. (Det första jag fick höra när jag frågade om surfmöjligheterna här var att en man hade dött för någon vecka sedan efter att blivit biten av en haj. Han hade lyckats paddla tillbaks till land men förblödde på stranden. Precis sådant man vill höra innan man ger sig ut i vågorna! Så tack för den informationen.) Funderar på att åka över till Mexiko en sväng. Vilket återigen betyder att det här kan bli mitt sista inlägg. Tijuana är inte helt tryggt har jag fått höra. Jag tänker endast ta med så mycket pengar som jag är villig att bli rånad på, drar nog gränsen vid 50 dollar. Då har man så man kan shoppa lite och köpa lite mat. Och skulle jag bli rånad så kan det vara värt 50 dollar för upplevelsen. Men i övrigt, inga dyra kläder, ingen Ipod, ingen dator, inga dyra skor (fast jag blir nog tvungen att ta mina Nikes eftersom jag vill gå bekvämt), ingenting jag inte kan leva med att förlora. Folk på hostelet som varit där säger att de är glada att de åkte dit men de skulle aldrig åka tillbaks. Vi snackar nu endast om Tijuana, Mexiko är naturligtvis mycket mer än den galna gränsstaden. (För ett par veckor sedan blev 17 personer ihjälskjutna i en droguppgörelse och idag läser jag i tidningen att Mexikos högste polischef blivit mördad, en av många högt rankade poliser som blivit dödade.)
Klockan är 8 på kvällen och jag känner mig trött som Napoleon efter slaget vid Waterloo. Mexiko är avklarat och jag har hälsan och plånboken intakt. För att ta sig till Mexiko från San Diego så är det bara att sätta sig på spårvagnen och åka till sista stationen som ligger precis vid gränsen, sen traskar man över. De tycks inte vara oroliga för illegal invandring i Mexiko. Tydligen är det inte särskilt vanligt att folk smiter in från USA till Mexiko för att jobba på McDonalds till usel lön. Man behöver inte visa pass eller nåt, bara gå igenom en rulldörr, av samma typ som man har på Skansen. Väl inne i Mexiko är det bara att promenera ett par minuter så är man inne i centrala Tijuana. Det finns barer, ”apotek”, strippklubbar och säljare överallt och de tycks ha en övernaturlig förmåga att känna igen främlingar; de upptäcker mig på tjugo meters håll och hojtar, ”gratis strippshow, billig sprit!! Kom hit, kom hit!!” De tror givetvis att jag är en Amerikan som är här för att synda på alla tänkbara vis. Tydligen är det väldig populärt bland de amerikanska soldaterna som är stationerade i San Diego att ta sig över hit på helgerna och köpa pussy, knark och sprit. Då och då kommer det fram män som slänger ur sig ord som ”heroin, kokain?”. De väntar en millisekund på reaktionen, en negativ skakning på huvudet, och vandrar vidare som om vi aldrig setts. En berusad man i taxiuniform kommer fram och frågar om vi vill åka taxi (vi är i detta fall jag och folk som råkar stå i närheten). Jag lyckas undvika deras ”red light district”, men springer ändå på en hora. Vid en gatlykta står en tjej och pratar i telefon; när jag passerar lägger hon på och frågar, vill du ha massage? Va, frågar jag? Vill du ha massage? Jag fattar ju att det inte är massage hon erbjuder och tackar nej. Vid det laget har hon hunnit ta min arm i armkrok och jag får bokstavligt talat rycka mig loss. Jag känner att jag har fått nog av Tijuana och bestämmer mig för att ge mig av innan det blir mörkt. Att ta sig in i USA igen är inte lika lätt som att sig ut. När jag kommer till gränsen står det en miljon mexikaner i kö och väntar på att få komma in. Jag ställer mig snällt i kön och efter ca.40 minuter kommer jag fram till tullvakten. Varför åkte du till Mexiko idag frågar han? Jag är sugen på att svara ”för att köpa receptbelagda mediciner, horor och heroin. Är det lugnt eller?” Men jag tror inte han är mottaglig för den typen av stollehumor så jag svara sanningsenligt, ”ville bara kolla in staden.” Han tittar på mig en extra gång, rynkar pannan, sen säger han ”ok, passera.” Och jag är tillbaks i det förlovade landet. Yes! Nu ligger jag i min säng; tröttheten hänger tung över mig, jag borde sova men vi har blivit inbjudna till någon invigningsfest med gratis sprit i en skyskrapa; inget man tackar nej till.
Infogad Rapport: Stället ligger högst upp i byggnaden och har den coolaste utsikten över staden som man kan tänka sig; en stor del av lokalen är utomhus och där finns sköna soffor, runda bord och barstolar precis vid räcket; på ena sidan ligger stadens baseballarena precis nedanför, på andra sidan breder staden ut sig. En fantastisk plats som vanligen ockuperas av rika människor som inte beblandar sig med småfolket. Drinkarna är goda och gratis, ett par i sällskapet har lyckats jobba sig igenom hela menyn, starkt jobbat. Senare strosar vi runt i natten med lite nya vänner, ännu en bra dag är förbi. Natti natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar