Surf Boy is back! Okej, om vi ska vara ärliga så lyser de vågbemästrande superkrafterna ännu med sin frånvaro. Men idag så fick jag åter en chans att brottas med havet. Det var ingen picknick. De här vågorna var fan inte att leka med. The sea was angry today, som George Costanza skulle ha sagt. Jag satte mig på bussen och åkte till Mission Beach, ett jäkligt skönt ställe med något för alla skulle jag tro. Hyr en bräda och ger mig ut i havet. I Santa Cruz surfade vi inne i en vik och förhållandena var väldigt bra för amatörer; här är det inget som bromsar vågorna, de kommer med full kraft och slänger upp allt i dess väg på stranden. Jag går ut tills vattnet når brösthöjd och lägger mig på brädan; paddlar för allt jag är värd; känner inte att jag har kommit långt nog ut, paddlar vidare; tjugo minuter senare: nu borde jag vara långt nog ute. Jag tittar bakåt och ser att jag rört mig ungefär fem meter framåt på den senaste kvarten. Fuck!! Jag får byta taktik, tar mig längre ner på stranden där vågorna är lite mer gästvänliga. Slutligen kommer jag en bit ut; jag paddlar bort till de större vågorna; försöker fånga ett par men missar; det är helt klart svårare här: vågorna bryter annorlunda och är snabbare. Efter ett par misslyckade försök är det istället vågen som fångar mig. Men en jävla fart slungas jag in på stranden. Jaha, då får man paddla ut igen. Efter ett tag får jag tag på ett par fina vågor, men inte sällan får jag stryk av havet, sväljer ett par liter äckligt saltvatten och dör drunkningsdöden. Ett par gånger sätter jag mig på stranden för att återhämta mig, funderar på att ge mig men biter ihop och paddlar ut igen. Snackar med några amerikanska nybörjare som har liknande problem, vilket får mig att känna mig lite mindre värdelös. Men det finns ett och annat proffs som inte har några som helst problem, står på huvudet på brädan gör de också, jävlarna. Efter någon timme är jag kaputt, jag är hungrig och köper lite käk. Dagens lunch: inleder med Häagen Dazs glass, går över till Pringles chips, lätt saltade, toppar det med lite Non Stop, avrundar sedan med jordnötter. Dricka: Coca Cola Classic. Det är viktigt att man varierar sin kost för att må bra och jag kan ju inte käka pizza varje dag, även om jag gärna skulle vilja det. Efteråt lägger jag mig på min handduk och slumrar ett par timmar tills det börjar bli mörkt, då jag sätter mig på bussen och åker hem. Väl hemma tvättar jag kläder och borde käka men glömmer bort det. Det är min sista dag i San Diego, imorgon åker jag till LA och Hollywood. En sista natt med gänget.
Världens tredje fulaste fågel: pelikanen 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar