DAG 45 den 16 maj 2008
Jag har precis lagt mig i sängen; klockan är fem i sex på morgonen; det har börjat ljusna ute, solen är på väg upp; jag har suttit vid pokerbordet de senaste sex timmarna; tiden har ett annat tempo inne i casinona; det finns inga klockor någonstans och de roterar sina dealers så att man fastnar i en loop; det enda som skiljer dag från natt här inne är att det är mindre folk som spelar på natten; ljusen från spelautomaterna blinkar oavbrutet; ljuden låter som gamla tv-spel från 80-talet; då och då hör man någon ropa lyckliga läten, men för det mesta är det tyst fokus som gäller. Jag sitter vid pokerbordet när en servitris med en bricka kommer fram; något att dricka, frågar hon? Är det gratis frågar jag. Ja, svarar de övriga vid bordet unisont. Vad har du frågar jag? Allt, de har precis allt, säger killen på andra sidan bordet. Meningen är givetvis att man ska bli packad och spela bort ännu mer pengar än vad man planerat. Men jag är kylig och beställer en Redbull. Vid något tillfälle ligger jag 200 dollar plus, sen ligger jag 200 dollar minus, grämer mig naturligtvis enormt över att jag inte slutade när jag låg plus. Efter ytterligare någon timme är jag tillbaks där jag började, klockan är fem på morgonen, jag ska på bröllop senare på dagen, bestämmer mig för att gå hem och sova lite. På vägen hem stöter jag på en äkta crackhora. Crackhora är inget ord jag brukar använda, men tro mig, det har aldrig varit så befogat som nu. Hon skrattar hysteriskt, lägger huvudet ner på marken, fortsätter med sitt fejkade, hysteriska skratt. Det är inte mycket människa kvar i henne just nu. Jag får lust att ta fram mitt hopfällbara baseballträ och få tyst på henne, men jag har hört att man inte ska slå djur.
Första dagen vid pokerborden: plus/minus noll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar