DAG 36 den 7 maj 2008
Sitter på cafét i bokhandeln Borders och dricker varm choklad. Har varit på ett museum som visade, förutom gamla dinosaurieskelett, en utställning om Pompeji, med gamla reliker från staden. Pompeji blev som bekant begravd av aska och lera för nästan två tusen år sedan när vulkanen Vesuvius fick ett utbrott. Länge var staden bortglömd men på 1700-talet återupptäcktes den av en man som skulle gräva en brunn. Hela staden låg då under marken. Människor som inte lyckats fly, eller låtit bli, begravdes i askan och leran som fångade deras sista stund i livet. Med åren förmultnade deras kroppar och lämnade tomma människoformade hål i marken under jorden, på 1800-talet kom en man på idén att fylla hålen med gips vilket gjorde att man kunde se hur människorna sett ut deras sista stund i livet. Det är gripande och lite makabert. För andra dagen i rad lyser solen med sin frånvaro. Molnen har sett regntunga ut så jag har inte tagit mig till någon surfbar strand än. Det första man gör på morgonen är att kolla på wavewatch.com där de har dagsfärska rapporter om vädret och våghöjden på alla stränder, plus att de har livekameror på flera stränder där man kan se hur vågorna ser ut och om det är mycket folk där, mycket praktiskt.
Hittills har jag inte sett så mycket av det feta Amerika, men här i San Diego tycker jag mig se tjockisar lite varstans. När jag lämnar museet kommer det en fet man, utan t-shirt, joggandes. Hans tuttar fladdrar i vinden. Finns det inte regler mot sånt, det är ju förargelseväckande beteende? När jag ser feta människor så tänker jag ofta ”hoppas de njöt av vägen dit i varje fall”. För det vore ju jäkligt klantigt att bli fet utan att njuta på vägen dit. Glass till frukost, choklad till efterrätt, pannkakor med sirap som fika, pizza till lunch, non-stop i stället för stödmacka, buffé - all you can eat som kvällsmat, tröstchips framför tv’n, gräddkolor som nattmat; man skulle känna sig som en romersk kejsare. Och plötsligt skulle man vara en fet romersk kejsare, eller ja, bara fet.
En gammal gubbe står på trottoaren, hans mobil ringer. Konstigt nog har han Like a Virgin som ringsignal. Jag misstänker att det är barnbarnen som varit framme.
i made it through the wilderness
somehow i made it through…
Han plockar fram mobilen och letar efter svarknappen.
didn't know how lost i was until i found you
Han fingrar febrilt på telefonen.
- Hello!? Hello!!
i was beat, incomplete
i'd been had, i was sad and blue
- Hello!!
Hans fingrar tycks inte träffa rätt; han plockar bort telefonen från örat och tittar på skärmen. Den som ringer har ett enastående tålamod och vet förmodligen att farfar inte är någon blixt när det gäller att svara på mobilen.
but you made me feel
yeah you made me feel
shiny and new (ho!)
- Hello! Hello?
like a virgin
touch for the very first time
like a virgin
Musiken slutar och gubben tittar på telefonen.
- Oh, well. Missed that one.
1 kommentar:
Mycket bra och roligt telefonåterberättelse!
Skicka en kommentar