DAG 17 den 18 april 2008
Vi lämnar vårt alkoholiserade hostel för att ta in på ett nytt som drivs av Buddister. Undrar om jag kommer hitta inre frid nu? Tror inte det va. Inre frid är inte riktigt min grej. Vi kör ut ur Santa Cruz; vid en korsning går en man; i sin hand håller han ett kors, gjort av trä. Han håller korset framför sig, lugnt och stilla. Han ser fokuserad ut; som om onda andar omger honom och bara korset håller dem borta. Han lever i sin egen värld, ser saker jag inte ser. Jag är lite avundsjuk, men bara lite. Vi anländer till det Buddistiska vandrarhemmet som ligger djupt inne i en förtrollad redwoodskog. Ingen mobiltäckning, vilket inte är särskilt ovanligt i Kalifornien har vi märk, och inget Internet. Kan man inte hitta inre frid här, vart kan man hitta det då? Det krävs inte att man är Buddist för att få bo här, men man måste skriva under ett papper där man lovar att följa vissa regler:
1. No lying.
2. No killing animals (including insects). Något jag tror myggorna kommer att utnyttja.
3. No sexual misconduct. (Jag är frestad att fråga om handtrallor går bra men låter bli.)
4. No stealing. (Including borrowing without asking.)
5. No use of intoxicants (including tobbaco and alcohol). Man får passa på att supa till rejält innan man anländer helt enkelt.
Ja det här ska man väl klara av. Än så länge har det gått bra. Eller ja, det var ju den där spindeln... låt oss säga så här: hoppas den kan hålla andan länge, väldigt länge.
Rapport till fågelskådarförbundet: kolibri – check.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar