Salt någon?
DAG 27 den 28 april 2008
Klockan närmar sig tolv på dagen och jag sitter på altanen vid den lokala pubben i Furnace Creek som ligger mitt i Death Valley och surfar på nätet. Bredvid mig finns ett lunchställe där folk söker svalka och skugga. Ett äldre par närmar sig; när mannen kommer fram lyckas han inte öppna dörren. Det är stängt, säger han. Men det sitter ju en massa människor där inne, säger frun. Ja, men det är i varje fall stängt. Dörren går inte att öppna, svarar mannen. Det vänder och går därifrån. Fem minuter senare: de har varit vid informationsdisken och frågat sig för. Jo visst det ska vara öppet. Vi provar väl igen, säger mannen. Och mycket riktigt, dörren öppnar sig. Det kan löna sig att försöka öppna dörren åt båda hållen är väl läxan man kan lära sig av den här historien. Jag minns en film från en övervakningskamera som jag sett på TV där en bankrånare inte kommer ut ur banken. Han tror att säkerhetssystemet har gjort att dörrarna inte går att öppna. Han slänger sig med all sin kraft mot dörrarna för att få dem att öppna sig. Allt han behövt göra var att försöka öppna dem inåt istället för utåt. Hahahah.
Har precis hoppat upp ur poolen; trots att klockan närmar sig elva på kvällen så är det riktigt varmt i luften (32 grader). Inte så varmt som tidigare i dag dock; när jag skulle gå barfota från polen till bilen var asfalten så varm att det kändes som att jag skulle få brännsår. Jag sprang så fort jag kunde till ett räcke där jag kunde vila fötterna i hopp om att slippa blåsor. Men det blir varmt på asfalten i Sverige på sommaren också tänker ni, men nä, här kan man steka ägg direkt på marken; det är varmt! Så glöm. På sommaren är det inte ovanligt med temperaturer över 49 grader här; på nätterna sjunker sällan temperaturen under 38 grader. Olidligt är bara förnamnet. Den högsta temperaturen som uppmäts här är 57 grader. Turistsäsongen slutar i mitten på april, efter det är det för varmt för att folk ska vilja ta sig hit, vilket jag har full förståelse för. Nyser man så svettas man, råkar man gäspa så svettas man, torkar man bort svetten så svettas man ännu mer. Man är inte riktigt sig själv här; stönar mycket, flåsar högt, suckar, svär; det är som att få en försmak av hur man kommer vara som pensionär.
Tidigare idag besökte vi något som heter Badwater; att kalla det för sjö är kanske att överdriva; det som finns kvar är en liten, liten pöl med vatten. Badwater ligger 85.5 meter under havsytan och är den lägsta punkten på den västra jordhalvan. Botten är täckt av huvudsakligen salt men även andra mineraler vilket får det att se ut som ett landskap från en annan planet. Väldigt märkvärdigt och minnesvärt.
23:57
Jag hör vår tomma vattendunk springa iväg. Jag misstänker att det är coyotes, vi har sett ett par stycken tidigare och på natten kan man höra deras underliga ylande. Jag hör hur de smyger utanför, funderar på att titta ut, men avstår. De ska inte vara farliga, men jag gillar inte riktigt att vilda djur traskar runt och inspekterar mitt tält. De största hoten här är annars skallerormar, bergslejon och svarta änkan spindlar. Det finns även skorpioner och tarantulas här men deras gift är inte dödligt för människor. Sa jag förresten att det är jävligt varmt!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar