DAG 19 den 20 april 2008 kl. 17:06
Sitter på ett café i Capitola; en liten håla bredvid Santa Cruz. Mannen bakom disken talar konstant med olika kunder; precis talade han med en man som satt med sin cykelhjälm på huvudet. Han var här i säkert fyrtio minuter men tog aldrig av hjälmen, något jag finner lustigt. På andra sidan rummet sitter en kille och spelar på ett piano; inga avancerade grejer men det låter bra. Ibland låter det som att han övar på något nytt stycke, men för det mesta spelar han grejer han kan. Det är rogivande, jag gillar pianomusik. En kvinna vid grannbordet börjar tala med mig; hon är lärare vid en high school och när hon får veta att jag kommer från Sverige säger hon att hon är lite svensk; hennes mormors mormor någonting var halvsvensk. Nästan alla vi pratar med tycks ha någon anknytning till Sverige, eller i varje fall vilja ha det. Förutom ett mexikanskt kassabiträde som, när jag sa att vi kom från Sverige, såg frågande ut. Det ligger i Europa säger jag. Hon lyser upp, ja Europa, det känner hon till, Sverige, not so much. Lärarinnan på caféet berättar att hon hade en elev som var utbytesstudent från Sverige som hon tyckte mycket om. Jag nämner att jag också varit utbytesstudent i Staterna, närmare bestämt i Georgia, södern. Visst är det stor skillnad på södern och California, säger hon. Jag håller med. Georgia är en del av det så kallade bibelbältet och alla tycktes tillhöra en eller annan kyrka som skulle besökas varje onsdag och söndag. Det var en främmande värld och jag undrade ibland om jag rest tillbaks i tiden. Här känns det ibland tvärt om: förutom att Kalifornien är hem till Silicon Valley, där mycket av IT-industrin har sitt ursprung, tycks var och varannan affär vara organisk, eller något annat alternativt; mycket av marken är uppköpt av staten för att förhindra exploatering; hippies, som här är fridlysta, hade åkt på stryk i Georgia; här finns det vegetarisk mat att hitta överallt: sa man att man var vegetarian i Georgia så frågade de vad det var för något. En gång träffade jag en kille som hade en kusin som kände någon som var vegetarian. Jo, skillnaderna är stora.
Vi ska käka på en finare restaurang. Jag vill ha pannkakor men av misstag har vi läst frukostmenyn och inga pannkakor serveras. När jag säger att jag vill ha pannkakor ser servitören chockad ut och har svårt att hålla sig för skratt. Nä, he he, det är frukostmenyn, nu serverar vi bara middag. Men va fan, om jag vill ha pannkakor till middag ska jag väl få det!! Vi är ju i Amerika, god damn it!!! Istället blev det en fjuttig sallad som vilken kanin som hels, med lite självrespekt, hade tackat nej till. Suck…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar