Dag 9

 

DAG 9 den 10 april 2008 kl: 23:59

  

Vi är mitt ute i ödemarken. Vi vandrar ner till havet och den till synes oändliga kusten. Sanddynerna är inbjudande och vackra men jag tänker bara på en sak: mord. Jo, för ska man mörda någon, det ska man naturligtvis inte, men om man nu ska, då ska man göra här, vid havet; ha tillgång till en liten båt och lite vikter; sen dumpar man kroppen ett par kilometer ut; finns inte en chans att någon hittar kroppen. Det slår mig hur amatörmässiga de flesta mördarna är, fast det är klart, de har kanske inte kollat på CSI lika mycket som jag.

 

                      Senare åker vi till en fyr som ligger längst ut på en udde, vilket verkar logiskt när jag tänker efter. Morsan trodde det skulle gå att promenera dit; en timmes bilkörning senare är vi framme. Där finns chans att se gråval, vilket är mycket ovanligt från fastlandet. När vi kommer dit känns det dock väl optimistiskt; havet är stort och man kan bara fokusera på en liten bit i taget. Vi sitter och fikar lite med utsikt över havet. Plötsligt kommer det en farbror iklädd någon typ av uniform och säger att nu kommer det två. Två vadå, undrar vi ivrigt. Tomtar med rutiga kostymer? Nä, banne mig, två gråvalar kommer simmandes. Vi tittar entusiastiskt mot vattnet men ser inget; de är nere nu, säger han; kommer upp igen om tre-fyra minuter. Efter några minuters spänd väntan dyker de upp. Där!! Säger vi triumfatoriskt. En kort stund är de vid ytan för sedan försvinna igen. Målet uppnått: gråval sedd. Vi lämnar fyren belåtna.